Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
LUDVIG .NORDSTRÖM
lagt till Stockholm. Denna gång kunde jag i alla fall konstatera,
att han icke farit med lögn, då han fordom talat om sitt
Stockholmsliv -—- man är ju annars så van vid dessa, som känna den
och den och äro tjänis med alla möjliga berömdheter. När det
kommer till kritan, ha de kanske på sin höjd råkat stå på samma
spårvagn som vederbörande.
Men denna gång lade jag också märke till något annat, och det
var kanske det, som första gången kom mig att undra lite, hur del
egentligen stod till: den fordom alltid så elegante "farbrodern"’
såg betänkligt luggsliten ut, och detta på ett alldeles särskilt sätt.
Allting i hans klädsel var perfekt snyggt och propert, men det
hade något över sig, något odefinierbart, som kom mig att minnas
en av mitt livs ruskigaste figurer, också härifrån Härnösand, en
hovkapellist i en orkester, som gubben far anställt på
Stadskällaren, då han ägde den. Den typen var lika petig, doftade
eau de cologne och ännu mer dålig parfym. Han var onanist
och ville förleda till denna snygga konst. Det var nu något i
klädseln hos farbrodern, som sjunkit ner till denna nivå. Det var
det, som väckte mig.
Ett par år efteråt fick jag hela "farbroderns" historia framlagd
för mig, och därmed förstod jag alltsammans från detta möte
på Hamngatan. Det var för övrigt sista gången jag såg honom
Ja, det är de minnen, som här stiga upp inom mig, och de
äro så ruskiga, att Södra Sundet blivit som en motsvarighet i mitt
liv till Strindbergs Skamsund, medan Norra Sundet med dess
ljusa, rena barndomsminnen är mitt Fagervik.
Det är ruskigt att bara tänka på, hur gamla människor på detta
sätt kunna söla ner landskap och förgifta minnen för
aningslösa barn.
Det var alltså minnena, det!
Nu till vad som sedan kommit. När jag sitter här och tittar
runt stränderna, kan jag konstatera, genom jämförelse med hur
här såg ut i min ungdom, i vilken utsträckning friluftslivet sen
dess har erövrat svenskarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
