Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 5. Härnösand—Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRNÖSAND -SUNDSVALL
183
Så nästa dag sa jag åt massörn:
—- Sätt den där fördömda elektricitetsmaskinen på svansen i
stället för på foten! Och ta sen och sätt in knytnävarna för fullt
i korsryggen!
Han var Härnösandspojke, så han förstod mig fullständigt, jag
hade för övrigt känt hans pappa. Denne var full av de dödas
ben, han sålde gamla ryggbrutna, utklassade skonare och briggar
till Finland och lurade finnjockarna, vilket väckte detta verkliga
sportfolks vilda förljusning i en sådan grad, att när de kommo
med sina skutor över till Härnösand och fingo se honom på kajen,
ropade de jublande:
— Fertinant! Fertinant!
Så den massörn kunde jag fullt lila på.
Han gjorde, som jag sa, lade halva Norrland i sina väldiga
nävar, det svartnade för ögonen på mig, och så kände jag, hur
det small till.
Följande dag kunde jag lyfta mig på tårna. Efter tre dar kunde
jag gå som en snobb, i den mån det är möjligt med mina taxben.
Vad var det med mig egentligen? Ja, sen fick jag höra, att
mina älskliga vänner spritt ut, att det var syfilis. Jag blev både
rörd och smickrad över en sån artighet, jag har allt sen ungdomen
haft den uppfattningen, att bara verkligt förmögna och de högsta
samhällsposter beklädande personer ha nog råd och bildning att
veta sig fullt berättigade till denna kungliga sjukdom. En läkare
i Italien anvisade mig emellertid en rang, mer överensstämmande
med min mer anspråkslösa status. Han förklarade, att jag vrickat
svansen. Vi, stackars människor, ha ju, utom vårt själsliv förstås,
det gemensamt med hundar, rävar, vargar, möss etc., att vi ha
svans, fast instoppad i kroppen som i ett par mollskinnsbyxor,
och nu hade jag, när jag dråsade omkull på fyrskeppet, vrickat
mitt exemplar och därvid — nu kommer själva fina q — gillrat
upp en nerv. När så vännen i Öregrund satte in sina
Norrlands-nävar med full fart, hoppade nerven av, och jag steg upp som
Lazarus, tog min nerv och gack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
