Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
Men jag lovade komma, fast jag nästan tyckte, det kändes lite
kusligt — så djupt satt ändå gamle Luther i mig.
Det blev en morgon. Hela den mörka katedralen full av folk,
det enorma korset, som hängde ner ur korets dunkel, korgossarna,
den avlägset tonande sången, rökelsekaren, rökelsedoften,
prästerna i olikfärgade mässhakar, och så:
— Fall på knä nu! viskade Ingram, och mellan honom och
hans ena dotter, efter en sekunds inre protestantisk
högfärdsstrid, som ville hålla mig rak och knak som en annan Guds like
all icke säga teologiske överman, föll jag på knä, så vällde sången
över mig, Ingram stack en liten bok i handen på mig, där jag
kunde följa de latinska ord, som fyllde luften, till dess att jag
inte längre såg för tårar.
Jag flöt ihop med församlingen, och när jag skildes från Ingram
och hans barn efter att med dem ha gått runt i Westminster
Ab-bey’s "Quadrarils", tror jag det hette, och kom hem till mitt
hotellrum, kändes det, som om en assyrisk stridsvagn hade gått
över mig och jag för första gången fått mitt högmodiga
protestantiska hjärta grundligt söndermalt. Jag kastade mig på sängen
och somnade ögonblickligen, med tårar ännu sipprande ner mellan
ögonfransarna.
Sen kom Italien hösten 1922, jag tror en av de betydelsefullaste
höstarna i mitt liv. Jag har ibland den dystra misstanken, all
den bidrog till Erik Hedéns död. Vi voro de intimaste vänner,
aldrig har jag mött den mannens like här på jorden. Hans liv
var ju Antiken, hela Medelhavskulturen, och han had mig skriva
långa, utförliga, detaljerade skildringar till honom: Rom med
hela dess ruin- och minnesvärld, Pompeji med dess aska och
stelnade liv, det italienska landskapet, Campagnan, Apenninerna,
kusterna, havet, de klassiska öarna, Capri, Ischia, ja, hela repertoaren,
kort sagt.
Och jag skrev! Ja, jag skrev! Till vem kunde jag mer
oförbehållsamt skriva allt, vad jag kände, vem kunde bättre förstå
den himmel, jag såg öppen framför mig?
Då kunde Hedén inte längre behärska sitt livs längtan. Ett år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
