Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
gott om gamla vallonsläkter i Norrland. Jag minns från
Härnösandstrakten namn som: Gauffin, Pierrot, Godäng, Bodäng, de
Bésche, de Ron m. fi. (Franskbetonade namn äro ofta flugiga för
våra öron, jag har alltid hjärtligen glatt mig åt "le Duc d’0", hos
S:t Simon!)
Det var för resten underbart att komma in i det utomordentligt
prydliga och trivsamma Benettska hemmet i Hudiksvall, dit jag
fördes av min ciceron, Hudiksvalls kulturkung, apotekare Sven Brun.
Apropå det, ja! Det är underligt ibland här i världen. För
många år sen skrev jag på en fjorton dar ihop en liten följetong åt
"Svenska Dagbladet" för att få respengar till Paris: "De tolv
söndagarna." Nån gång, sen den kommit ut i bokhandeln, reste jag
med tåg upp till Härnösand och Ädalen, och på tåget kom en
herre av ovanligt distingerat och sympatiskt utseende och icke
mindre sympatiskt sätt fram till mig, presenterade sig och började
tala om boken i fråga, påpekande, att han var Hudiksvallsbo och
att skildringen fullständigt täckte förhållandena även i Hudiksvall,
vilket gladde mig då det visade, att den var riktig och sålunda
hade historiskt värde.
Det var apotekare Brun.
Under kriget, sedan jag tidigare under en fem, sex år bedrivit
ganska omfattande forskningar i gamla Norrlandspapper i olika
offentliga och privata bibliotek och arkiv och då världskriget i
själva verket gjort slut på förkrigslitteraturens berättigande, fick
jag idén att starta en organiserad utforskning av speciellt den
norrländska kustens historia och tillskrev då den kulturintresserade
apotekaren, och vi började så smått diskutera per brev att bilda
en "Norrlandskustens historiska förening".
Så blev jag bjuden som krigskorrespondent till England och
drogs in i helt andra uppgifter, och planen förföll.
När så Radiotjänst på sensommarn 1937 vände sig till mig med
begäran, att jag skulle göra ett radioreportage om det moderna
Norrlands problem, ja, då vände jag mig helt naturligt i min tur
till apotekare Brun, med vilken jag på alla de mellanliggande åren
icke haft någon kontakt, och så kom det sig, att en åskhet dag i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
