Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 6. Sundsvall—Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNDSVALL- HUDIKSVALL
251
Här var det emellertid något helt annat, det var fråga om. Den
gamle mannen var nämligen helt enkelt ägaren till den
brand-härjade villan och ingen mindre än konsul Edström i egen person.
Vad han sade minns jag inte, men han tog min hand och tryckte
den och tackade mig för skildringen, så talade han visst något om
min familj och dess rötter i denna stad, men jag var på en gång
så överraskad och generad, att jag inte kunde mer än buga mig
lite grann och med värme återgälda hans vänliga handtryckning.
Ja, sen var jag riktigt persona grata hos gamle "Klippan", min
glade chef, ban beställde parhästar, ja, Gud, den tiden, den tiden,
och så fick jag åka med honom genom stån upp till den
förkolnade villan och skriva en artikel till, och sen utgick order till
redaktionssekreteraren, att vad jag ville skriva om, det skulle jag
också få skriva om.
Denne konsul Edström hade en bror, som var jägmästare, och
honom träffade jag många år senare på Hågesta vid Sollefteå hos
hans släkting, numera major Einar Edström, och då berättade den
gamle mannen många dråpliga historier från forna tiders Sundsvall.
Särskilt minns jag denna om Knut Wallenberg.
Gamle A. O. var ju ett antal år bosatt i Sundsvall, var borgare
i staden och dess ombud vid riksdagen, alltså en högst
framträdande person i samhället.
Så en dag hade fru Wallenberg kafferep för några av stans
fruar, och då skulle lille Knut fram och hälsa på dem, men nix,
han ville inte.
— Se så, Knut, sa mamman, hälsa nu snällt på tanterna!
Men då svarade den unge gentlemannen:
— Jag tycker inte, det är några tanter, jag tycker, det är några
lortlollor!
Jo, jo, arten röjs hos de unga!
Allt det där och mycket mer svävade kring i min hjärna den
dagen i Hudiksvall, då jag med apotekare Brun besökte det
Benett-ska hemmet på fiskarstan.
Det var precis som fiskarstan hemma i Härnösand i min
barndom. Ett par hopbyggda hus med träbro framför som en kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
