Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
alltså, han kom fram, ställde sig framför mig och sade med sin
gravlika stämma:
— Jag kan hälsa kandidaten från kandidatens farfar!
Där stod jag. Jag trodde, gubben var rubbad. Min farfar dog
1862, och det här var hösten 1901, alltså 39 år senare, och så
stora tidrymder är man inte van att räkna med för vanliga
privatpersoner, då man är nybakad student. Ja, han hade tydligen varit
bjuden på middag i farföräldrahemmet någon gång i sin ungdom,
eller nånting i den stilen. Hur som helst så är jag närmast
Boströ-mian, och det är mycket av den varan i totalismen, vilket inte torde
göra den lättbegripligare för vår tids människor eller omänniskor.
Men för att återgå till Norrlands litterära problem, så skulle jag
först och främst vilja ha en exakt statistik över, hur många
författare varje svenskt landskap bidragit till katalogen med genom
tiderna. Jag misstänker då, att man skulle finna, att de norrländska
landskapen skulle ligga ganska långt framme med hänsyn till
teologi, därnäst i naturvetenskap, men vad "poesi" beträffar, bleve
det klent. På det området är det väl egentligen bara
Ångermanland, som har några nummer att uppvisa: Grafström, Sehlstedt,
Pelle Molin och Olle Högberg. Vidare Iledenvind-Eriksson, Eyvind
Johnson m. fi. Franzén kan man ju inte medräkna, och av moderna
knappast Bertil Malmberg, han är visserligen född i Härnösand
men flyttade till Stockholm redan i unga år. Så är det ju Birger
Sjödin, ja, herregud! En Per Hallström kan ju vara lustigt. Men
2, det är nästan l3/4 för mycket.
Bertil, vars mamma i tidernas morgon satt på gubben fars
kontor, gjorde faktiskt en rolig sak i sin ungdom, mer värd än alla
hans tillkrånglade verser. Det var i femman i Härnösands
allmänna läroverk. Klassen hade fått till uppgift alt skriva om Eli
Rhem, den amerikanske pojken, som räddade ett järnvägståg från
att störta i djupet från en raserad bro, genom att rusa ut på
banlinjen och vifta med en röd flagga.
Bertil skrev:
— Vem hade gett honom lov alt hindra ett så magnifikt
skådespel ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
