Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
Jag vet inte någon, som fullt haft känsla för och lyckats
förmedla åtminstone något av denna vår svenska arkaiska värld mitt
i den vanliga omkring oss mer än Albert, men han har faktiskt
gjort det. Jag medger, att jag ofta betraktat, vad han skrivit om
detta, som en litterär pose, han är ju mitt upp i alltsammans en
sån fördömd poseur, men här känner jag, att det är äkta, han har
vridit sig under den uppenbarligen stundom nästan till ångest
stegrade svårigheten, att icke säga omöjligheten, att med våra lätta
vardagsord får fram just den förgångenhetens på en och samma
gång försvunna och ändå absolut levande själ, som likt en dallring
omger både natur och människor i dessa havsödemarker,
fullständiga landskap och typer för en Cooper i vår tid, som hade
den näsan. Den ende av de yngre, som skulle kunna tänkas nå dit,
därför att han har något av indianskt i sitt hela hud- och
nervsystem, är Sven Barlhel. Man förstår det, då man läser hans
fullständigt ensamstående skildringar från skärgården utanför
Stockholm.
Vacl som i det här sammanhanget inte är det minst
anmärkningsvärda är den absoluta skillnaden mellan Ostkusten,
åtminstone norr om Landsort, å ena sidan och Syd- och Västkusten å
den andra. Det, som därvid först faller i ögonen, är naturligtvis
bebyggelseformernas olikhet. På Syd- och Västkusten har man
tydlig och klar samhällsbebyggelse, på Ostkusten förekommer den
endast sporadiskt och i liten skala, vartill kommer, att
Ostkusthamnarna i så stor utsträckning endast äro sommarhamnar. Det
blir därmed något tillfälligt över Ostkusthamnarna, som ytterligare
bidrar att förstärka intrycket av tidlöshet, av obefintlig historia.
Där ligger nog den avgörande skillnaden mellan de båda
grupperna: Syd- och Västkusten verka gammal historia, Ostkusten
saknar historia, men därmed har följt det egendomliga, att just av
den anledningen verkar Ostkusten kvarlevande orörd forntid, ja,
urtid, på ett sätt, som gör denna alltjämt direkt påtaglig.
När man kommer ut i dessa fisklägen, förflyttar man sig inte bara
horisontalt utåt periferien i rummet, man förflyttar sig samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
