Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUDI KS VALL—ÖREGRUN D
293
över hela södra Norrlands kustland. Vi ha varit ute och tittat på
Draget, om det kan vara möjligt att sticka ut senare, kanske i
natt. Få se. Föga troligt.
Så ha vi varit hemma hos Vilund på kaffe, sen vi först sett
den stora utsikten mot hela havet från hans strand.
Han hade kommit ombord och berättat, att det brann i Hille,
det var skogseld mellan Hillebyn och Oppala. Ingenting hade dock
gått åt i byn, men situationen för Gävle stad var så pass hotfull,
att dess brandkår icke vågade sig ut från stån.
Jag såg den gräddfärgade röken över södra skogskanten här
ifrån båten, och när vi med Vilund kommo ner till hans strand,
välvde rökmassorna likt vita väldiga bubblor upp ur det fjärran
tunna horisontband, som kusten där bildar, och vältrade skärbruna
utåt havet.
Vilund bjöd på kaffe i sin stuga, och radion sattes på.
— Ja, radion, sade han, det är det bästa man kunnat hitta på
för oss här ute på uddarna.
Vilket expressivt uttryck!
— Om långa höstkvällar, tänk, vad man kan sitta och ha det
skönt. Och så mycket roligt man får höra. Man måste ju rakt
skratta många gånger.
Men jag tänker på skogseldar, och då ser jag långt tillbaka.
Jag minns ganska väl min första skogseld, då var jag inte mer
än 6 år, det var den berömda brandsommaren 1888, då det brann
över hela Sverige. Då Sundsvall brann och Umeå, Essingen och
Gud vet allt. På den tiden bodde vi ännu inte om somrarna på
Vägnön utan i Finsvik, en bit därifrån.
Det var en gammal vitmålad, stor bondgård, den verkar i mitt
minne närmast som en mindre herrgård, och Gud vet, om det
inte på sin tid varit nånting i den stilen. Utomordentligt vackert
låg den emellertid, på en grön kulle ovanför en liten svart sjö
under ett högt, naket, rakt uppstående s. k. uvberg, med sjön
rinnande ut i fjärden genom en liten porlande bäck, som slingrade
sig genom grönt plattland, där förvridna alar bildade en romantisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
