Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
tänkas, att skogen antänts genom flygande gnistor närmare
Finsvik.
Egendomligt nog har denna min första skogseld förmält sig med
minnet av en annan händelse, som ägde rum fem eller sex år
senare och som väckte allmän fasa och förstämning i och kring
Härnösand, då den blev bekant. Det var, när en av stadens främste,
rådman Westman, av gammal stadssläkt, omkom genom
olyckshändelse.
Det var sommar den gången också, och vi bodde på Vägnön.
Då kommer det ett ilbud från stån:
— Rådman Westman har blivit klämd till döds av en fallande
stock, i dag på förmiddan. då han kom ut från rannsakning på
Cellfängelset.
Fängelset höll på att repareras eller hade just reparerats, och
man höll på att ta ner byggnadsställningarna. W. kom ut genom
porten, då en stock dinglade ner, om den nu firades eller hur det
var, alltnog, den träffade honom över bröstet, klämde honom mot
stenväggen, han lyckades inte göra sig fri utan klämdes till döds.
Budet berättade, att rådmanskan Westman, en ståtlig dam, född
Sparre, om jag ej misstar mig, var på kafferep hos fru Henriette
Kempe på Fridhem, ett av Kemparnas sommarställen just vid
inloppet till Härnösand med fri utsikt uppåt älven och utåt havet.
Stans synnerligen omtyckte präst, "pastor Lundström", ombads
att bege sig dit ut och förbereda på det inträffade, och man visste
redan, att när han kom och rådmanskan Westman fick se honom,
så reste hon sig och sade:
— Det har hänt någonting!
— Ja, svarade pastor Lundström.
— Han är död, sade hon då.
Och enligt vad som berättades, skall pastor Lundström då ha
tigit, för att sedan trösta henne.
Denna händelse ser jag nu i mitt minne mot bakgrund av
brand-sommarn 1888, vilket är ett ganska intressant exempel på, hur
minnet kombinerar efter sina egna lagar, om vilka vi föga veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
