Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 7. Hudiksvall—Öregrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 I.
LUDVIG NORDSTRÖM
man skall ge sig ut och titta efter, själv. Är det för omöjligt, är
det inte värre, än att man får vända. De flesta människor äro ju
fega, och det må vara, men de vilja à tout prix få alla omkring
sig fega också, då först tycka de livet är värt att leva, för då
behöva ynkryggarna inte skämmas, åtminstone inte ensamma, det
är så skönt att skämmas ihop. då kan man rentav känna på sig,
att man är inte alls feg, man är tvärtom nånting rasande fint, man
är: FÖRNUFTIG!!!!
Jag kommer att tänka på en episod nere i Öregrund för en
femton år sen. Det var en underbart vacker afton i slutet av juli. Det
var så vackert, att gubben Bergenstjerna, Munter och jag beslöto
ge oss ut på sjön i Munters båt, bara en liten tripp utåt uddarna
för att få se riktigt fri horisont och komma från de odrägliga
badgästerna, som gingo och skräpade i stån, med en oläst bok under
armen och en tax efter sig.
Vi togo med oss lite groggvirke, ett par smörgåsar etc. och
ankrade upp vid Valudden ungefär tvärs Djurstens fyr. Det var
fullkomligt stilla, solen gick ner röd som en spelmark i de svaga
dyningarna. Vi, d. v. s. Munter och jag, gingo i sjön och togo en
liten simtur i det ljumma vattnet, sen åto vi alla tre i frid vår
smörgås och sutto sen och pratade och berättade historier till
groggen, medan solen sjönk ner mot horisonten. Gubben B:stjerna
var en enastående berättare, och hans minnen från en nästan
halv-sekellång tjänstgöring i tullverket, därav 8 år som tjänstförrättande
generaldirektör, voro stor kulturhistoria. Inte sämre voro hans
minnen från livet i Stockholms middagsätarkretsar, i Frimurarna.
Stora Sällskapet, Arla Coldinu Orden och allt vad de hette, dessa
ordnar, där intrigerna spinnas och det hemliga spelet bakom de
s. k. stora händelserna i samhället machineras.
Ja, vilken berättare! Han besatt den berättarkonst, som
utformades på de stora skådespelarnas tid, en Frippe, en Hillberg etc.
och på de stora operasångarnas, d. v. s. på den tid, då diktion,
då språkets vårdade och konstnärliga uttal var en ära, som alla
eftersträvade, och då teatern var den skola, där man lärde den
konsten. Då kunde stockholmarna tala, så det var en njutning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
