Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•19
Jon Sjölander drog af sig hufvan och kramade
gumman Lomarks hand.
Tack! sade han.
Tack! svarade hon, och sedan hälsade de andra
bönderna på samma sätt.
Men Sjul hade krupit samman vid spisen och
stirrade på brännvinskantinen, så att de köttiga
ögonen sipprade och runnö. När ändtligen
brännvinet hälldes i, knäade han fram, en svartstripig
dvärg bland dessa ljusa gestalter, och han grep
glaset med sina garfvade klor och förde det
darrande till munnen, lade hufvut bakåt som ett
kistlock och kastade ner supen. Sedan han vindat
med ögonen, slängde han åter upp hufvut och
sträckte fram glaset. Ögonen runnö, och
mungiporna säcklade, och han såg ingenting annat än
brännvinet.
Ditt sadrans åbäke! sade Lomark och hällde
hans glas fullt.
Men hustrun vände sig från elden och sade
till Jon Sjölander:
Den här gången får ni våran Olle med.
Har just hört tal om det, svarade Jon
Sjölander. Han är så gammal som våran Engla, hon
blef född till Mikelsmäss.
Han blef född till Barsmäss, sade gumman
Lomark, så det skiljer på fem veckor bara. Tänk,
om det rakt blef nånting af mellan barna!
Ho vet, hvad som kan hända! svarade Jon
Sjölander på sitt betänksamma sätt. Längre väg ha
folk färdats till bröllop än mellan Åbord och
Stensland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
