Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•21
ligen inte var annat än en samling fiskarstugor
kring en hvit stenkyrka — låg under solnedgången
omgifven af denna darrande skymning, och
människorna raglade omkring, somliga slogos, somliga
stödde sig mot husväggarna och kräktes,
somliga skreko allt hvad de kunde få ur halsen, och
den genomskinliga aftonstjärnan, blek och klar
som en glaskula, hängde ensam i rymden och lyste
öfver människors dårskaper både i Öbacka och
många andra städer.
Men allt, som var förnämt i staden, fanns
samladt i lektor Barchæi hus. Det var ett litet hvitt
envåningshus på en höjd, omgifvet af gamla
fårade lönnar och björkar. På verandan sutto några
gubbar kring en arracksbål, och de hade hela den
rödglänsande fjärden framför sig, och där låg
briggen och speglades i vattnet.
Gamla skeppsbyggmästar Nordhammare, som
byggt briggen, sade:
Det kan byggas många fartyg nu, sen
engelsmännen har upphäft införseltullen. Då lönar det
sig att drifva skeppsfart.
Ja, sade lektor Barchæus, om bönderna
för-stode, hvad detta innebar, men när bönderna nu
engång inte äro annat än bönder, så hoppas man
förgäfves.
Olof Lomark, som satt afsides, hörde nyfiket
på hvad som sades; ty i allt han hörde sökte
han en ledtråd för sin längtan.
Kronan har ju gifvit dem rätt till skog, sade
lektorn, på villkor att de drifva masugnsrörelse,
men hvad i Herrans namn lönar det med mas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
