Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•29
Det får jag nog tid med! svarade Olof.
Gör det först då! sade Jon. Säg hon ja,
får väl jag göra’t också! Det är väl ingen annan
råd, tänk jag!
Men Hans-Erik sade, när Olof kom hem:
Du vet bara det, att min fot kommer aldrig
öfver Jon Sjölanders tröskel.
I kan säga nu på engång allt hvad I vill ha
sagdt, så är det sagdt, och sen så blir det inget
vidare tal om den saken! sade Olof Lomark.
Här är ingenting att säga mer än det, att för
hvad du drar öfver ditt hufvud får du stå själf!
sade då gubben.
Är det också sagdt, att 1 icke far till
Stensland till bröllops? frågade Olof.
Det är sagdt! svarade gubben.
Då vet vi på hvart håll, hvad som är sagdt,
och efter det få vi handla, sade Olof, och nu
talades icke mer om detta.
Enligt den urgamla sed, som bjuder
allmogens söner och döttrar att afhandla sina
angelägenheter under nattens mörker, då de ligga bredvid
hvarandra som syskon, gick nu Olof Lomark nästa
lördagskväll till Engla Sjölanders kammarfönster
och knackade. Hon gläntade på dörren.
Hocken är det? hviskade hon.
Det är Olof Lomark från Åbord! svarade han.
När han låg i sängen bredvid henne, darrade
han, så att hon sade:
Frys du, karl?
Det är kallt ute, jag tror, vi få järnnättren
tidigt i år! svarade han och hackade tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
