Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 30
DEN FÖRSTE
Han reste sig sedan och sade:
Nej, jag står int ut med att ligga, jag får
sitta här. Men svara mig nu på en sak: vill du
gifta dig med mig?
Hon teg.
Vill du? sade han.
Menar du det? frågade hon. Eller säg du
så för att bedra mig?
Vid denna fråga kände Olof Lomark något
besynnerligt inom sig, som om han ville gråta
och gömma hufvut vid hennes bröst, men han
svarade med samma lugna stämma i mörkret:
Jag kan int bedra en karl, långt mindre dig
då, som är kvinnfolk! Och jag vill säga dig det,
att jag har allaredan talat med far din.
Hvad sa han då?
Han sa, att jag skulle tala med dig.
Då teg hon återigen, men slutligen hörde Olof
Lomark hennes röst, svag och aflägsen.
Jag har tänkt på dig, sen jag var liten! sade
hon.
Då föll samma svindel som i skogen öfver
Olof Lomark, han slog båda händerna för ansiktet,
och genom ögonen störtade tårarna i en ström.
Gud Fader! kved han och föll på knä vid
sängen, grep om hennes ansikte med båda händer
och slukade hennes mun, hon lade armarna kring
hans nacke, och båda snyftade, kysstes och gräto;
och först när morgonstjärnan stod i spetsen för
himlens glittrande här, färdig att leda den bort
öfver bergen, irrade en blek karl genom skogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
