Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•45
för herrskapsslott, som ligger där på stranden,
och då vill jag tänka det, att han strax får höra
ett kändt svar: jo, det är Olof Lomarks
mangårds-byggning på Åbord.
Vi ha besynnerliga och svåra tider nu, mitt
herrskap, fiendens krigsfartyg ligger ute i hafvet,
och för våra synder har Den Högste straffat oss
med koleran. Det syns mig så tydligt, jag kan
höra det, som om Han sade det till mig: Lomark,
säger Han, vak upp och förkofra ditt hus och ditt
folk! Jag varnar er med krig och pest och örlig,
vak upp och ta hand om arfvet.
Men Han vet, att jag har arbetat mera i
kommunen än någon kommunalordförande, och prosten
har sagt i sockna: en sån karl som Lomark har
inte funnits i sockna i mannaminne. Men det är
Den Högstes verk, nästan alltsammans!
Men nu är det så, som enhvar kan förstå och
inse, att om en riktig karl har funnit på något,
så tvärt sprider sig ett rykte, och allaredan börjar
det komma främmande människor och s. k.
inkräktare upp åt våra trakter, som ingen ville spotta
åt ens, förr i tiden. Och mot dem skall vi hålla
hop, vi som är barnfödd här på trakten, vi kan
reda oss själf, och vi träng int fö snålhundarna
söderifrån.
Det var det jag ville säga, att vi skall hålla ihop,
Sammel Edin, och jag önskar dig lycklig resa,
Nordhammare, så att vi tjänar pengar och kan visa, att
det är vi, som är herrar i det här landet, och Den.
Högste hålle sin hand öfver skeppet och alla våra
företag. Skål!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
