Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
4T
Man tillbragte aftonen på däcket, och Sammel
Edin blef mycket riktigt alltmera full. Men Olof
Lomark var försjunken i sina grubblerier, och
roligt kunde man knappast säga, att det var.
Jag skulle rakt vilja vakna en dag om hundra
år! sade Olof Lomark långsamt till sin hustru.
Tänk, när vi var barn, du och jag, då var
man-gårdsbyggningen grå, men nu skiner han så hvit,
så kritande hvit, när solnergången ligger på. Hvad
skall komma att hända i den byggningen, bara
medan vi lefver, långt mer, innan han rifs och
förstörs?
Det vet Gud, den allvetande! svarade hon, och
solnergången låg öfver hennes bleka ansikte,
röd-aktiga ögon och lätt mörknande hår.
Aftonen var så stilla, svalorna kvittrade högt
i luften, och borta på fjällen skimrade snöfläckar.
Men öfver hela trakten knoppades björkarna,
och det var, som om ett grönt duggregn stått mot
skog och berg.
V.
Det kom en septemberdag, då älfven, bergen
och byarna skimrade djupt under himlen som
smidda af mångfärgadt silfver, och luften, ehuru
tyst och orörlig, tycktes ljuda af alla fjärran
jakt-och vallhorn, som under tidernas lopp ekat i dessa
trakter.
Alla herremän rundt älfven tänkte den
septembermorgonen på Åbord och på Olof Lomark,
hvilkens ande numera sväfvade öfver ådalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
