Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 60
DEN FÖRSTE
blå påsar kring sina blå ögon och en diamant
på vänstra lillfingret.
Han luktade sprit, och ehuru han redan var
en fyrtio års karl, hade han intet som helst
inflytande, vare sig hemma eller borta.
Det var sålunda en gassig morgon, älfven låg
blank, och när en timmerstock rörde sig i vattnet,
glimmade den till som guld.
Stora lastångare gingo uppför älfven, och
vattnet sprutade hvitt oin propellerbladen; en dimma
af brun rök simmade öfver stränderna, och långt
borta öfver fjällryggarna stodo gulaktiga moln,
stilla, och där härjade då en skogseld.
Men Olof Lomarks skeppsvarf, som han en
gång varit så stolt öfver? Borta, begrafdt under
brädgårdens banor och staplar! Ett melankoliskt
minne från gamla tider, då allt varit så helt
annorlunda, då lifvet varit friskt som ett glas källvatten
i solskenet.
Gamla fru Engla, med de guldbågade
glasögonen på näsan, läste ur bibeln, och gubben
Lomark falkade ut öfver gården.
Vänta! sade han, och så ropade han med sin
ljummande röst till drängarna vid logen: Låt bena
röra sig under er, era förhärdade lathundar! Jag
föder er inte, för att ni ska stå i solskenet och
gäspa!
Och drängarna sade lågt till hvarann:
Djäfla gubbe! Snål är han, och som en fiskal
hänger han öfver en för jämnan! Det ska fan
tjäna dräng här i gården!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
