Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•61
Läs vidare! sade Olof Lomark till sin hustru,
och knäppte sina händer.
Han hade ingen hatt på hufvudet, det var ett
bistert gubbhufvud, med tvärrynkor på den höga
pannan som band sammanhållande en dyrbar urna,
och hvad som fanns i den urnan, det berättade
ögonen. Det var en genomskinlig mörk materia,
såsom hafvets vatten bör vara på de stora
djupen, och där i detta kalla mörker lefde gnistor,
som irrade, förenades, möttes, skildes; ett evigt
vandrande i denna natt. Minnen, tankar, infall,
lösryckta ord, planer —
Men gamla fru Engla var hvit, och ögonen
hvilade i ansiktet som två stelnade röda droppar;
det var ett dödt ansikte, och gamla fru Engla
förstod ännu inte mer af allt, hvad hon sett i
lifvet, än hon förstått första gången, hon som Olof
Lomarks hustru trädde öfver tröskeln in i detta
hus.
Medan hon nu satt och läste ur bibeln, körde
en bonde upp på gården, han band hästen vid
lagården och gick öfver planen fram till huset.
Han såg upp till verandan och tog handen åt
hatten.
God dag! sade han. Jag skulle jussom villa
tala med Lomarken!
Stig opp du, Gradin! sade Olof Lomark, och
därefter sade han till fru Engla: Gå in med
bibeln, Lasse Gradin i Skäljom vill tala med mig!
Fru Engla betraktade gubben och sade:
Ska hvarenda bonde låna pengar af dig,
Lomark ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
