Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl 68
DEN FÖRSTE
har endast varit ett medel i Den Högstes hand,
jag har handlat i mörker, jag förstår icke mitt
verk, jag kan bara se, att Han, som äran
tillkommer, Han har fört allt till helt annat, än hvad
jag kan fatta eller ens följa.
Jag är som en ensam kvarlämnad fur, där
alla de andra ha fallit för yxan, det blåser kallt
och besynnerligt omkring mig, allting är så nytt
och obegripligt, ja, själfva Åbord är, som vore
det inte längre Åbord, och allt jag vet, det är,
att alla dagar ser jag skuggan af min gamle far.
Men det var icke, hvad jag skulle säga. Jag
tackar er, herr landshöfding, för edra vackra ord,
jag är icke talare nog, att jag skulle kunna
belysa edra ord om min plats i provinsen, men jag
vill en enda sak, jag vill, att denna provins alltid
skall bli lycklig och rik och att dess egna barn
må återfå makten öfver sitt land.
Hvad jag har dragit öfver landet, därför skall
Den Högste döma mig, men mitt uppsåt har varit
godt, och min väg har icke varit krokig.
Käre, drick med mig för detta land! För detta
land, som jag lefvat i och där jag snart skall dö!
Alla gästerna drucko skålen under tystnad,
medan tårarna sipprade i den gamle Olof Lomarks
ögon.
Men hans ord hade kommit ur fjärran och
forntid som en kall vind ur en aflägsen håla i
bergen, och för ett ögonblick förjagade de den
glömska af att hvar individ vid detta festliga bord
var ett stridande intresse, fientligt mot hvart och
ett af de öfriga omkring sig, den glömska, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
