Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•69
förmått göra dessa individer glada, varma,
strål-ögda, som förmått dem att skratta och skämta,
att lofva ut sig till små lustiga upptåg, kort sagdt,
att vara afsiktslösa, vara öppna, vara som barn;
bilden af hvardagarnas upprifvande kamp och list
sköt hastigt in för deras medvetande; alla mindes,
hur de blifvit lurade eller hur de lurat, och
hjärnorna stramade upp sig ett ögonblick, hjärtana
sögo hop sig och krympte; och kring åldringen
sköt ett oväder af minnen och tankar och
baktankar som osynliga kornblixtar, i skenet af de
höga silfverkandelabrarna. Och han ante det ej.
Men ovädret lade sig snart, samtalet kom åter
i gång, och Olof Lomark hörde den nu så
mäktige Franz Twieselmann säga med sin bräkande
röst.
Det skall tage hundre år, innan det föds en
affärsman her i ådalen, det skulle, ta mig tusind,
aldrig ha blifvet något, om icke vi utlänninger var
komne!
Man såg Olof Lomark bli blek. Själf kände
han svindel. Det var, som om han plötsligt fått
en rämna i det mörker, där han dvaldes.
Det skall tage hundre år, innan det föds en
affärsman her i ådalen!
Dessa ord läto honom hastigt begripa, hvad
man menade om honom.
Och en vrede grep honom, han kunde icke
finna ett uttryck för den.
Då sade landshöfdingen :
Nu kör vi damerna från bordet, Lomark, och
sen stanna vi herrar kvar och tömmer ditt
magnifika portvin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
