Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE
•73
Jo tack! svarade Twieselmann och smackade
med läpparna. Den gubbe är en förpannet lushund,
han skall paré stoppes i jorden och icke tales om
mer.
Och sedan tego de och körde på i mörkret.
VIII.
En vinterdag hissades Åbords flagga på half
stång, och i sin tunga ekkista hvilade den
åttio-femårige Olof Lomark med händerna knäppte om
psalmboken.
Hans hustru var död, hans son var död, och
de, som nu skulle följa den sen flera år ensamme
mannen till grafven, voro hans trenne sonsöner
Filip, Erik och Torsten, af hvilka den förste
öfvertagit farfaderns affärer och den andre var officer,
medan den tredje studerade i Uppsala.
Tidningarna hade skildrat den dödes insats i
provinsens lif, och kransar hade kommit från alla
verk vid älfven.
Men när flaggan hissades, låg den gamla
gården öde, inga begrafningsgäster trängdes i
rummen, ty tågen hade kört fast med dem i de
oerhörda drifvorna; sonsönerna sutto ensamma vid
sin sena frukost, och till kaffet rökte de en
cigarrett; de funno det hela besvärligt.
Den yngste, som lekte med en liten darrande
tax, log och sade:
Vi måste väl dricka ett glas champagne till mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
