Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
HEN FÖRSTE
dan i alla fall, fastän inga gäster äro här.
Gubben hade ju ett helt lager Pol Roger?
Och så gäspade han.
Jo, svarade Filip. Jag tror, att det finns
ännu.
Hvilket väder! mumlade Erik. Skall det aldrig
sluta storma? Hur skall man komma fram till
kyrkan!
Ty det var ju en dånande snöstorm ute.
Gäspande skildes bröderna och gingo till sina
rum, hvar och en tänkande på sitt eget men ingen
tänkande på den döde, och framemot
begrafnings-tiden kommo ett par slädar uppkörande på gården.
Man bar ner kistan och placerade den på
likvagnen, och så gaf man sig långsamt i väg genom
stormen.
Hela trakten tycktes vara blott drifvor, som
hvirflade kring i luften, och efter några minuter
hade begrafningståget uppslukats af snön och
försvunnit.
Åbords gamla gård stod tom, och snön dref
ända upp till andra våningens fönster, och medan
vintermörkret föll på, slet stormen sönder den
smällande flaggan, och trasorna fastnade öfverallt i
parkens trädkronor, och innan mörkret omhöljt
allt, fanns endast en smal remsa kvar, och den
fladdrade hemskt och öfvergifvet, utan ro, tills den
slutligen skymdes och drunknade i stormen, snön
och mörkret och blef borta med allt det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
