Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NAPOLION »
81
alls men runda glasögon, och hon vägde tolf
lis-pund; det hade hon nu också råd till, då hon var
patron Unæi hustru.
Jag töckte, jag sulle ge honom en liten blomma,
Edin, sade hon, ty hon var från södra Sverige och
kunde alltså inte tala riktig svenska som
människorna i Öbacka. Så rart då med bordet, man
kan ju nästan rapa, innan man har smalcat all den
goa maten!
Nu kom lektor Mossberg, han var liten och
trind, och som ett sigill på hans väldiga måge lyste
en medaljong af guld. När han tryckte Sammel
Edins hand, skrattade han utan att ha sagt något,
men när han började tala, fortsatte han bara, hvad
han på vägen samtalat med sig själf.
Bönerna, som sagdt, bror Edin, är af många
slag, men den enda lämpliga vid ett festligt
tillfälle, i närheten af ett dukadt bord, där det finns
många glas, är, som sagdt: Domine, da mihi
po-tum!
Schö! sade med en grymtning lektor Wikner
bakom honom. Schö, Mossberg, tala du latin med
Sammel Edin? Int begrip han latin; om så var,
skräddar-latin!
Knappt voro de orden sagda, då hördes en
darrande stämma bakom lektor Wikner, och det var
den kringstultande lektor Hollsten, som darrade
fram följande ord:
Sermo datur cunctis, animi sapientia paucis!
Tvy fan! utbrast nu Sammel Edin. Jag har
bedt herrarna komma hit för att äta och supa sig
fulla och sätta mitt tionde skepp i sjön, men ta
6 — Herrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
