Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103 EN AF DF. BLINDE
tvangs sålunda att arbeta för familjen. Men inom
honom tillväxte just härigenom den
oemotståndliga lusten att flyga ut, och han upptogs så
fullständigt af denna lust, att han blef, till skillnad
från far och förfäder, en ganska tyst och inbunden
människa.
När så bröderna en dag voro fullvuxna och
kunde sköta arbetet, seglade han bort till den
mäktige Olof Lomark på Åbord, och nu var han redan
långt från hembygdens kust.
Men det märkliga med honom var, att han
längtade icke till någonting visst. Han frågade
icke efter hvart fartyget skulle fara. Det brydde han
sig icke om. Han stod i sina sjöstöflar till rors,
han hängde till väders, han vakade om natten på
utkik, han låg i sin koj och snarkade, allt med
samma orubbliga lugn; utan en önskan, utan en
tanke, utan en undran eller en fråga. Han bara
löd den oro, som blodet fyllt honom med och som
befallde honom att ge sig ut i världen, det var
allt, som bildade hans lif.
Där han nu seglade ute på hafvet, medan
seglen slogo och dunkade öfver honom och
brottsjöarna vräkte öfver däck och skans, var han så
bortglömd, så afskuren från allt, så tillfällig, att
man kunnat anse det likgiltigt, om han lefde
eller ej.
Men — "hvem kunde ana, att en hel folksjäl låg
och rufvade med hopvuxna ögonlock i denna
fiskarpojke? Hvem kunde tro, att det var eviga lagar,
som tvingat honom ut på hafvet? Hvem kunde
tänka sig, att en människa, utan att själf begripa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
