Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AF DE BLINDE
101
à mänger. Änkan hade en dotter, och denna Louise
Le Dret var en vacker flicka.
Hon lefde fram sitt lif i detta värdshus, där
alla byborna passerade dagligen, ty änkan hade
också en liten handel. Alla voro de släkt —
alldeles som människorna i Tvärhamn — de unga
växte upp tillsammans, hade gemensamma minnen
från skolan, från de stora kyrkliga festerna, från
danserna och från fisket, som lifnärde dem.
1 Louise Le Drets bröst fanns ingen oro, ingen
längtan bort, ingen förkänsla af att något skulle
kunna hända. Hon hörde hvar morgon och hvar
afton de skrälliga kapellklockorna ringa angelus
rundt slätten och korsade sig därvid, hon gick
om söndagarna till kyrkan i byn borta på slätten,
hon biktade för prästen synder, som inga synder
voro, men förteg de verkliga, och bakom hennes
bleka ansikte med dess böjda näsa och mörka, lugna
ögon och den smala halsen reste sig ett landskap,
grått och fåradt, kält och fullskrivet med mystiska
tecken som en gubbes hud, och i detta landskap
skymtade svarta präster med stora hattar, gamla
vaxgula kvinnor med hvita hufvudkläden, magra
män med underligt förstelnade ansikten, i hvilka
förgångna generationer kvarlämnat spåren af laster
och brott.
1 denna jord, på denna stam var Louise Le
Dret vuxen, och omedvetet tycktes hon bära inom
sig det innersta lugn, som stammens blod under
seklernas strid förvärfvat; och den aska, som
tycktes vara det gamla landets själ, tycktes också vara
hennes. Men låt oss medge, att det var en glad
aska!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
