Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
EN AF DF. BLINDE
Det var onekligen för åskådaren något
sällsynt och säreget vackert att i fantasien låta det
bleka, fina ansiktet uppburet af den hvita halsen
framträda mot denna landskapets mattgråa fond
som en drottnings bild på ett gammalt mynt.
Och denna flicka med askan af förbrända sekler
till själ, hon skulle nu —!
Ja, låt oss endast gå vidare i historien!
Fartyget kom, efter en lång och svår resa, till
denna plats, kastade ankar i viken, och
besättningen släpptes i land.
Där stod Isak Äbygge på främmande jord.
Men han fann icke något särskildt besynnerligt
omkring sig. Att människorna skulle tala ett annat
språk, det visste han, och han hade ju allt från
barndomen hört lapparnas rotvälska, från hvilken
för öfrigt denna inte skilde sig så mycket; att
landet var flackt, kulligt och grått med rutiga ängar
som ett stort sticketäcke, nå det var väl vanligt i
detta land, att husen voro af sten och lergrå, att
människorna voro mörka och fula, att det ringde
i kyrkan morgon och kväll, att hafvet på några
timmar sjönk undan, så att fartyget låg midt på
en åker, att människorna gingo med korgar
omkring på denna åker och plockade snäckor, allt
detta var ingenting att förvåna sig öfver, det var
ju så, och då var det så!
Det enda han kände, var, att själfva luften och
solskenet voro något annat. Hemma var luften
klar och svalkande, men här var den simmig och
besynnerligt het, så att han måste sluta sina
svidande ögon och svala af dem på det sättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
