Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
EN AF DF. BLINDE
med samma lugna blick. Men nu är det ju så,
att om man tillräckligt länge betraktar något, så
breder det ut sig åt alla håll, sväller och utvidgas
och börjar kröka sig som ett par famnande armar.
Men samtidigt drar det sig bort och likasom suger
en in i sig, till dess att armarna knyta sig bakom
ens rygg och man uppslukats och ligger inkapslad,
utan förmåga att komma fri; det är som en
mara.
Sålunda svällde Louise Le Drets skugga inom
Isak Åbygge, famnade honom, knöt armarna
omkring honom, kapslade in honom och drog honom
med sig bort i ett mörker. Blott och bart därför
att hon, kanske en minut, hållit sin blick lugnt
riktad mot honom. Och han ville henne ingenting,
begärde ingenting af henne — han måste bara lyda
en vilja inom sig. Det var allt, det var det
besynnerliga. –
Härutaf kom sig nu, att Isak Åbygge till
kamraternas ogemena förnöjelse ständigt, då tillfälle
gafs, höll sig i Louise Le Drets närhet; och i den
lilla byn blef detta det allmänna samtalsämnet,
men Louise Le Dret var som alltid annars, skrek
ut genom dörren, serverade cider i de blå
spil-kumarna, korsade sig vid angelus och dansade med
sina jämnåriga, som hade alls ingenting händt.
Och det hade det ju inte heller! För henne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
