Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AF DE BLINDE 109
IV.
Följande kväll var det flod. Kapten
Nordhammare gaf order, att man i all hemlighet skulle
lätta ankar, ty af kapten Renmansson, som helt
oförmodadt kommit inseglande i viken, hade han
fått höra, att en stad i Spanien brunnit ner, och
Renmansson hade fattat det beslutet att själf segla
dit ner för att få sälja de varor, som man denna
gång ej syntes kunna få afsättning för här på orten.
Nu skulle kapten Nordhammare lura honom, hvilket
var vanligt äfven på den tiden — men i själfva
verket hade kapten Renmansson ljugit, så att det
var kapten Nordhammare som blef den lurade.
Isak Åbygge befann sig alltså helt oförmodadt
ute på hafvet igen.
Dagarna gingo, och han fick tid att lugnt
betänka, hvad som skett.
Det är sant, att kvinnor föda barn, som de
bära i sitt inre; men man kan säga, att äfven i
männens inre bilda sig individer.
Isak Åbygge hade rest ut tom och lätt. Men
när han nu lämnade den främmande lilla hamnen,
var han tung, som bure han på ett nytt väsen i
sitt inre.
Det svarta hafvet inom honom hade sinat ut
på julnatten, de båda hvita måsarna hade
försvunnit i samma drag, men på bottnen af hans hjärta
hade kvarlämnats ett litet oroligt jämrande väsen,
hvars jämmer uppfyllde honom med åtrå att än
en gång drunkna på samma sätt som uppe på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
