Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
Franz Twieselmann såg gubbarna Lomark,
Hö-kert, Lithner och consorter, så tänkte han i sitt
fula hufvud: Aha! Mer tänkte han inte första
gången, men det var tillräckligt, och ur detta Aha!
kommer det följande.
För de gamla var denna lilla fläck af jorden
själfva dess hjärta, äfven om de inte ville medge
en sådan uppfattnings befintlighet. De voro
dessutom så vana att se älfven flyta fram helt lugnt, att
se gårdarna på stränderna, byarna i backarna,
kyrkorna i björkdungarna, att denna syn inte skulle
kunnat ändras, utan att allt annat i deras inre måst
läggas om. Hvad som sträckte sig af ödeskog
mellan byarna märkte de inte — inte ens Olof
Lomark trots den gamle lektor Barchæi ord — det
var duken, på hvilken byarna voro färgfläckarna,
och det hela var en stor tafla hängd på himlens
blåa mur af Vår Herre till deras, deras barnbarns
och alla deras efterkommandes stilla förnöjelse.
Franz Twieselmann och de andra inkräktarna,
de funno en helt annan syn framför sig: ett
oerhördt, mörkt, skogtäckt, bergigt landskap, där några
nästan fallfärdiga byar lågo som brödsmulor på
en bordduk efter måltiden; några små usla
herrgårdar, som voro spruckna och genomruttna, det
hela vildt, barbariskt, nästan skrämmande. Och
här bodde dessa människor och voro stolta!
högdragna! tysta! inbilska! tjuriga!
Ha, ha, ha, ha!
Yxan på skogen, skogen på sågen, timret på
skeppen, skeppen ut i världen, pengarna i herr
Tvvieselmanns ficka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
