Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12fi
HEN FÖRSTA HJÄRNAN
kvinnorna, höll man handen för munnen, ty det är
ju rätt opassande att gäspa öppet, och man tänkte
på allt möjligt, som dagarna nu en gång uppfyllas
af i vårt bekymmersamma lif.
Kring fröken Oöhle svärmade alla de yngre
herrarna i ådalen: Claussen och Malte Lomark,
när han var ogift, Stenling, Nordstrand, Holliander,
Langelius, Kassberg, Jacob Sellström, Rosell, ja,
till och med den glade notarien Lack från Öbacka.
Franz Twieselmann brukade skämta mycket
med henne, och det var som ett frimureri dem
emellan, ty båda kände sig egentligen lite
utanför det öfriga sällskapet.
Hela ådalen hade blickarna på fröken Göhle,
och man var spänd på att se, om hon skulle ta
någon af dessa uppvaktande kavaljerer.
Franz Twieselmann hade begripit något, som
de andra inte hade begripit. Då det nu är så,
tänkte han, att fröken Göhle är den mest
uppmärksammade damen i hela ådalen, så är det klart,
att den, som hon likar bäst, sätts i närmaste
samband med henne, blir oftast omtalad, får en
särskild aktning omkring sin person och på det sättet
omärkligt vinner anseende i det allmänna omdömet.
Och utgående från det resonemanget sökte
och lyckades han att vinna företräde framför alla
andra. Man undrade, och man undrade, men man
kunde ingenting få klart för sig, rundt ådalen.
Då kom Franz Twieselmanns lilla malheur,
och skrattet höjde sig öfver ådalen.
Men det var en, som gnuggade händerna, när
historien nådde honom, och det var Mathias Claus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
