Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
Låt pli att trampe mik på mine pen, herr
Claussen! skrek Franz Twieselmann.
Har jag inte kredit? hväste Mathias Claussen,
svart i ansiktet. Duger inte pengarna? hväste han
och slängde en sedelbunt på bordet.
Ta port teres förpannete penger! Jak vill inte
se teres penger på mitt bord! skrek Franz
Twieselmann.
Men nu kokade det öfver i Mathias Claussens
hjärna, och han grep Franz Twieselmann i kragen.
Hvad i helvete, människa, kallar du mig
skojare? röt han.
Ja, ja, te är en förpannet skojare, en
förpan-net lushunt. Te springer med historier, te er
en satans as, en hunt, en tschakal, en bof, en
uslink, en... drymmel... en... myrder... hvat
gör te, herr Claussen?... te myrder mik... hjälp
... hjälp... hjälp... skrek Franz Twieselmann,
medan Mathias Claussen lät honom dansa kring
kontoret, och slutligen kastade han honom
handlöst ner i en stor låda full med papper, som stod
under pulpeten. Mathias Claussen var
svartgrön i ansiktet och läpparna fotogenblå, de
darrade, och han kunde inte pressa fram ett ord.
Men det kunde Franz Twieselmann, han låg på
rygg i papperslådan, sparkade med benen som ett
retadt barn och tjöt:
Hjälp ... hjälp... ten förpannete Claussen
myrder mik... hjälp... hjälp...
Nu hade ödet låtit Mathias Claussen fylla sin
uppgift för dagen och släppte in Nordstrand på
skådeplatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
