Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
1-131
Got tag, Nårdstrant! jublade Franz
Twieselmann. Tu är otmärkt fin att kaste ut folk, tet
har jak profet! Kaste ut ten förpannete
Claus-sen, han har trampet mik på mine pen och låtit
mik tanse rundt i rummet och kastet mik hier i
ten förpannete låde ...
Ingenting föll Nordstrand mer i smaken.
Hej, min gubbe lilla! sade han och grep tag
i den sprattlande Claussen, och ut for han, så att
det slängde i dörrarna, på näsan i backen, hatten
och käppen efter.
Och Franz Twieselmann slängde hans
sedelbunt genom fönstret.
Ter har te teres förpannete penger! ropade
han. Men mik lurer te icke! Jak skall nok hålle
ökon på tem, teres förpannete lushunt!
Och sen han sagt detta, slog han igen fönstret
med en skräll, vände sig om och sade till
Nordstrand, helt lugnt:
Han önskede tjepe holländskt timmer af mik,
men jak sade ham, att mitt holländske timmer hatte
icke lust att gå till ham, och så trampade han mik
på mine pen! Det as!
Så går det, när två skojare kommer ihop! sade
Nordstrand, som hastigt blifvit butter; han hade
sina dagar.
Franz Twieselmann kände numera sin
bokhållares uttryck och vanor och tog orden så, som
de skulle tas.
Längre fram på dagen sade Nordstrand:
Du vet väl, Twieselmann, att Claussen har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
