Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
Jak är så klar och tydlik i mine tanker, att jak
kan lure alle mennisker!
Fru Twieselmann svarade ingenting, hon låg i
dvalan, som var så ljuf, och hörde orden, de voro
välljud, men de gledo förbi.
Och Franz Twieselmann försjönk i
betraktande af älfven, medan hans stortår filosofiskt gingo
upp och ner.
När han slutligen vände sig om, såg han sin
hustru ligga i den hvita sängen, och hon stirrade
ut genom fönstret.
En plötslig känsla af andakt och rädsla betog
honom då, något nerifrån trakter i hans inre, som
han icke kände till, sväfvade upp, och han stnög
fram till sängen, stilla, och föll på knä, dolde
huf-vut i hennes blå sidentäcke, och se, tårarna kommo.
De oberäkneliga människotårarna!
Fru Twieselmann smekte helt lätt öfver hans
lurfviga hår och sade lågt, efter någon stund:
Älskar du mig verkligen, Franz?
Ja, Edwich! svarade han med skroflig röst.
Jak elsker dik, men tu tenker icke på mik, tu
tänker på någet annet!
Kanske! svarade hon.
Hvat tänker tu på? frågade han.
Jag tänker på, hur besynnerligt allting är! sade
hon och smekte likasom ovetande hans hår. Du
kommer från en plats på jorden, och jag kommer
från en annan, och här på den tredje platsen, långt
från våra heim råkas vi af en slump utan att känna
hvarann, och innan vi veta ordet af, äro vi gifta.
Men det kan ju lika lätt hända något, sam för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
