Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA HJÄRNAN
1-141
oss ifrån hvarandra igen. Jag kände nyss, sam
Oiin det inte alls var meningen, att jag skulle
stanna här.
Tå elsker tu mik icke, Edwich! sade Franz
Twieselmann. Jak tjenner också, att tu elsker
mik icke. Jak är så olycklig, och jak måste nyss
gråte! Jak vet icke hvarför.
Grät du, kära vän? sade fru Twieselmann och
betraktade mannen med ett litet vemodigt leende.
Hon reste sig, böjde sig öfver honom och kysste
hans hår. Gråt icke, det är ju ingenting, som har
händt! Det är kanske bara inbillningar!
Franz Twieselmann reste sig och var tung till
sinnes, och helt omärkligt suckade hans hustru och
slöt ögonen. Hon tyckte, det var synd om mannen,
hon visste icke själf hvarför. —
När hon på förmiddan kände, att detta
tungsinne inte ville lämna henne, beslöt hon att åka
på besök till Nedansjö. Just som hon skulle resa,
kom Franz Twieselmann ut från kontoret.
Jag åker bort till Hökerts! sade hustrun.
Han svarade ingenting, kom endast fram och
omfamnade henne, och då erfor äfven hon ett
behof att hålla hårdt om honom, ty det kändes, som
hölle de på att glida från hvarann. De kysstes och
smekte hvarann länge, och slutligen skildes de utan
ord, han gick hastigt in på kontoret, hon gick
långsamt ut till den väntande droskan, och hon
anade, att i hennes inre försiggick något, som ej
kunde nå upp till klarhet och påtaglighet.
När hon återkom till middag, var hon allvarlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
