Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G T,’DS BESYNNERLIGA BELÄTEN
171
efter sin svärfar, och framför honom låg en ljus
väg upp till lifvets topp, där vasa-orden sken som
hvita kvarnvingar i solen.
Det kan ju för öfrigt enhvar inse, att en
människa, för hvilken lifvets mening och händelsernas
sammanhang så villigt blotta sig, den måste skåda
ut öfver hela tillvaron som öfver en omsorgsfullt
uppgjord planritning, hvilken Vår Herre håller upp
till hans behag.
Och skall icke den vara nöjd och lycklig, som
tydligt märker, hur allt sträfvar att samla sig
omkring honom, peka ut åt honom, hjälpa honom och
förklara för honom, med ett ord tjäna honom —
det var bara en liten skillnad mellan denne Christian
Dellwik och en af medeltidens människor: medan
båda uppfattade lifvet som en bilderbok, läste
medeltidsmänniskan i dessa bilder sin egen
obotliga uselhet och undergång, men Christian Dellwik
läste sin förträfflighet och upphöjelse.
Emellertid hade denne lycklige man i sin
världsbild ännu en sida, som ej får glömmas. Det
kom ibland öfver honom en tung sinnesstämning,
och då klagade han på följande sätt:
Jag har kräfta eller någon annan farlig
sjukdom i det hela. Alla förnäma människor ha en
farlig sjukdom, jag förstår, att min sjukdom är ett
tecken på att jag är en förnäm människa,
förstår sig.
Men hur känns det, snälla lilla Christian?
frågade hans hustru.
Det är någonting, som växer i mig, svarade
han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
