Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 7fi GUDS BESYNNERLIGA BELÄTEN
När Christian Dellwik fått gråta ut, hade
grosshandlaren helt och hållet fallit af honom, och nu
kände han, hur han ända in i märg och ben var
en bodbetjänt — och under öfver alla under,
ingenting kunde vara naturligare, ingenting behagligare
än att vara det.
Alltjämt stod mörkret omkring honom,
alltjämt var öbacka bortstruket från jorden, med
gross-handlarskapet var allting dödt och själfva lifvet var
slut.
Ett enda fanns kvar i Christian Dellvik, och
det var hans tillit till tecken, och nu begrep han alla
de tecken, han sett under sitt lif. Hela hans lif
framstod för honom som ett enda stort mäktigt
tecken.
Han hade redan lidit dödens fasor, då hans
jordiska lif krossats omkring honom, och han kände
en besynnerlig ro vid åskådandet af hur alla
tecknen nu på en gång sammanfogade sig framför
honom.
Uti det fallet, tänkte han, har jag ändå varit
klokare än alla, som skrattat åt mig, och om det
är sant, att firman S. Edins pengar äro slut, i
det hela, så måste det gå så, och det är icke mitt
fel, utan det måste gå så!
Ja, nu när Öbacka var borta och alla dess
människor upphört att finnas, då betydde det inte
längre något med pengarna, det var något helt
annat, som nu sysselsatte Christian Dellwiks tankar.
Den oron, som han ibland känt i sitt inre,
den hade nu omskapats i ro, och han förstod, att
han under hela sitt lif sträfvat och arbetat bara för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
