Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ingen kunde tala om alla dessa herrar
så som Mathias Claussen, då han blef gammal.
Då bodde han inte längre i ådalen utan långt
därifrån, vid hafvet, i ett gammalt gult stenhus,
öfver hvars tak åldriga popplar brusade; och från
sina fönster såg han horisonten som en tröskel
ut till evigheten.
Inte heller var han sig mera lik, allt hans
yttre var förändradt.
En höstkväll, då den unge Tomas Lack var
på besök hos honom, satt Mathias Claussen i sin
bekväma stol och talade ifrigt, ofta stötande käppen
i golfvet för att ge sina ord eftertryck; och denna
kväll berättade han om sitt eget lif.
Hur förändrad han var!
Fordom hade han varit en lång, bredaxlad man,
snarare fetlagd än mager, med ett svart buskigt
hår, svarta ögonbryn som svalvingar, en mörk och
stark ansiktsfärg och en haka, fyrkantigt skuren
och blåglänsande af skäggbottnen. Och när han
talat, hade han visserligen hväst en smula, men
rösten hade varit en stark karls kraftiga röst.
Men nu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
