Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELFEJDEN
•205
att Franz Twieselmann är den främste mannen i
ådalen?
Nej, svarade jag. Det gör jag inte.
Hvarför gör ni ingenting då? frågade han.
Då minns jag, att jag svarade:
Det kommer en stund, herr Schibler, då ni
skall minnas vårt samtal i dag.
Och så slog jag näfven i bordet och spände
ögonen i honom, så att han blef blek som ett lik.
Hur mycket pengar kan ni sätta in i en affär?
frågade han.
Femti tusen, till en början, svarte jag.
Vill ni? sade han och sträckte fram handen.
Det må bli! sa jag, och så var mitt öde
besegladt.
Tomas Lack, min gosse, tänk dig, att det skall
komma en dag, då du blir gammal som jag och
kan säga: då beseglades mitt öde!
Gubben spände sina rullande ljusögon i
honom och log ett besynnerligt löje, och Tomas Lack
blef röd öfver hela kroppen; därvid log gubben
än mera, men sedan blef han allvarsam.
Den dagen kommer för dig, gosse, om du
bara tänker öfver ditt lif. Men kan du låta bli
att tänka, så är det bättre för dig. Att handla,
det är lifvets enda lycka. Enda sanna lycka.
Jag ser den tiden framför mig. Sågar byggdes
öfverallt, timret forsade ner från skogarna, pengarna
blänkte i luften, och det var fester, det dansades
och sjöngs och spelades kort och gjordes sådana
galenskaper, att man inte ens kan berätta dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>