Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPINDELFEJDEN
•221
Bara jag tänker på det ögonblicket, är jag färdig
att önska honom hit för att få trampa på honom,
trampa sönder hans hufvud och bröstkorg och
magsäck ... ah... ah ...
Gubben tuggade fradga, och hela hans kropp
skakade, och han kunde på en lång stund inte säga
ett ord.
Sedan, sade han slutligen, sedan störtade folk
in, och värden på stället högg mig i armen.
Arrestera mördaren! skrek han, medan några andra
drogo fram Schibler, som fallit i vanmakt. Han
hade bara fått ett litet köttsår.
Mördaren! sade då jag och hånskrattade. Jag
har straffat en brottsling, och nu går jag och
anmäler mig själf. Tror ni, min herre, tillfogade
jag, att Mathias Claussen undandrar sig följderna
af hvad han gör. Hut, lymmel! röt jag, gaf honom
en örfil, så att han tumlade in i rummet, och
gick.
Tomas Lack, min gosse, du kan möjligen inte
följa med, om jag berättar, att denna korta
promenad från hotellet till poliskontoret kändes som en
triumffärd. Solen sken, och luften luktade smältande
snö, och hästarnas bjällror klingade, och
människorna voro glada och rödblommiga och skrattade
och stojade, och sparfvarna kvittrade på torget;
och i allt detta gick jag, stor och ståtlig och
fullkomligt lugn, jag hade utfört en rättvis handling och
straffat en distriktets fiende, och själfva detta
Sibirien tycktes hålla af mig och tacka mig för hvad
jag gjort. Jag hade offrat min framtid, min
ålderdoms lugn, min karriär, jag skulle komma i fän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
