Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
Hon löd och blundade, och hon skalf i
morgonkylan.
Han klappade henne, artigt, lyfte på mössan
skrattande, bockade och sade:
God morgon, min nådiga! Hvila och hämta
nya krafter till härnäst!
Och därpå gick han med geväret i handen,
ty han skulle bort på en skogsfärd.
Kvinnan slog händerna för ansiktet och gick
långsamt upp till sitt rum igen.
Men Filip hämtade sina jakthundar, som tjöto
i kojorna, och gick ner till ångbåten, som väntade
honom vid sågkajen.
Kommen ombord lade han sig strax att sofva.
När han vaknade, sken den lätta septembersolen,
och luften var kryddad af markernas dofter, och
små hvita moln gjorde himlen dubbelt hög och
dubbelt blå.
Ångbåten hade lämnat sågverksdistriktet
bakom sig, floden hade blifvit smalare, stränderna
högre, bergen hade kommit närmare. Bondgårdar
lågo spridda öfverallt, och bönderna voro
sysselsatta med att hässja in säden.
Filip Lomark stod framme på fördäcket och
njöt af den svala soldagen.
Han var en ovanlig typ i dessa trakter, med
sitt bleka, sydländska ansikte, den stora buktade
näsan, de mörka ögonen, det svarta håret, som
på franskt maner hängde ner på sidorna; det var
öfver honom något sammetsmjukt och lent, något
kvinnligt, som föga harmonierade med naturens
buttra hårdhet och knotighet. Men ändå fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
