Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
stjärnorna glödde blekt bland grantopparna, och
det hade blifvit kallt.
Filip Lomark stod på en berghälla och blåste
ut sin oro i långa hornsignaler, men skogen susade
lika doft och öfvergifvet. Och långt, långt bort gick
drefvet.
Om en timme skulle det vara natt. Filip
Lomark hade inte en brödkant att tugga på, benen
skallrade under honom af trötthet, och han hade
lust att gråta.
Han irrade viljelöst framåt, slutligen kom han
till en å, och i skumrasket upptäckte han en
bom-arm.
Nya krafter svällde i honom. Han lyste med
tändstickor på stockarna i bomarmen, och han
kände igen Åbords stämpel.
I glädjen satte han hornet till munnen och
blåste en ljummande signal.
Till sin häpnad hörde han då en hornsignal
till svar inifrån skogen, och medan det tätnade till
natt, sökte sig hornen emot hvarandra, och efter en
stund såg Filip Lomark en trupp män bryta fram
i mörkret.
Och se! det var en trupp af hans eget folk, som
kom från ett fjäll i närheten anförda af hans
säkraste inspektor.
Nu reddes ett läger vid ån, en eld brann inom
kort, kaffepannan sattes på, smör, bröd och renkött
dukades fram, och brännvin ställdes vid köttet.
Eri filt breddes ut under Filip Lomark, och
medan stjärnorna tindrade högt öfver honom och
gnistorna regnade ner i det oroliga vattnet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
