Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
DEN FÖRSTE ARFTAGAREN
respekt, hvar och en, som gästar mitt hus, är
skyldig farfar.
Men hon kände ju aldrig gubben! Hon vet
ju inte ens, att han existerat. Hon förstod inte,
hvem skålen gällde. För öfrigt är hon ju lite på
kulan.
Och i det allmänna larmet hördes icke dessa
ord.
Emellertid hade aftonen kommit med svalka,
och man begärde allmänt att få dansa. En
spelman eftersändes, och medan i luften sjönk dagens
gyllenröda fällning och kalla rysningar gingo bland
de stillnade träden, dansade man.
Filip Lomark stod ensam uppe i sitt rum,
därifrån han hade så vid utsikt, att han såg hafvet.
Medan alla dansade, skrattade, skämtade, stod han
häruppe ensam, och han önskade, att alla vore
borta, att det vore tyst och stilla, och att han vore
död sen många, många år. Hvad tjänade all denna
humbug till? Det måste ju ändå en dag ta slut.
Alltsammans.
Men ute bland de skymmande träden satt
Torsten med Anna Lithner, syster till Fredrik. De
kysstes och sade just ingenting, de önskade bara
fördrifva tiden.
Lukas Åbygge däremot satt med Fredrik
Lith-ners lille son i knä, och troget satt madame
Parent-Thevenet bredvid honom.
Farbror Lukas, sade gossen och pekade på
grefven, som var uniformsklädd, får en gräfvare
vara så snyggt klädd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
