Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEBO
265
Emellertid, han drog boulevarden fram, och
med sina ständigt intresserade ögon beströk
han människomassorna, uppsnappade många små
lustigheter och log i ett.
Men plötsligt stannade han, harklade sig och
spottade rikligt, drog upp en kulört silkesnäsduk,
torkade sig om munnen, och när han torkat sig,
fortsatte han, spejade med sina små runda ögon,
log och knyckte och nickade, och efter tio minuter
harklade han igen — så hade hans brungula färd
genom lifvet hittills pågått, och så skulle den
fortsätta allt framgent.
Den vänliga solen sken och gassade på hans
rygg, han tänkte på några små löjligheter och
log åt dem, och i grund och botten kände han sig
belåten och lycklig, där han från sin lilla lunch
återvände till kontoret.
II.
Vid samma tid, samma heta
septemberförmiddag, gick Matja Claussen uppe i Montparnasse,
och hon hade sällskap af en blond, skäggig artist,
klädd i bland annat en grön sammetshatt. Men
hon hade en grön sammetsklänning.
De följdes åt upp till hennes atelier, där
solskenet flödade rikligt in genom atelierns stora
fönster, och när hon drog för en orangefärgad gardin,
brann dagern het som eld, och af denna dager blef
artisten så förvirrad, att han skyndade fram och
fångade till sig Matja Claussen, kramade henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
