Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEBO
267
Håna icke olyckan, fröken Claussen!
Ni skulle naturligtvis aldrig ha brytt er om
att pannan kokade öfver. En man hade inte fäst sig
vid en sådan bagatell.
Men vid dessa ord kom artisten på godt humör
och skrattade hjärtligt.
Jo, jag anar just, hvad ni skulle ha sagt, om jag
dragit er från ert afgudade tekök. Då hade det sett
värre ut än nu. Åtminstone hade det behöfts en
annan man.
Säkert, sade Matja Claussen leende. Säkert!
Men ni är en god kamrat!
Så låt mig vara det!
Men hvarför är ni så sataniskt vacker?
För att lyckliggöra den man, jag väntar på!
Ack, den afundsvärde! utropade artisten
suckande, och så skrattade båda och drucko te som
vänner.
III.
Småleende kom Torsten Lomark vid sin vän
Lukas Åbygges sida in i kaféet, där alla artisterna
sutto och midt i en grupp af dem fröken Matja
Claussen; så som de sutto kväll elter kväll.
Torsten Lomark fann öfver hufvud taget hela
lifvet oerhördt löjligt, och just denna dess
egenskap gjorde det värdt att lefva. Och när han såg
alla dessa ruskiga artister, som voro färdiga att
slå ut hvarandras tänder och ögon för skönhetens
skull — icke hvarandras skönhet, icke egentligen
någon bestämd skönhet alls utan Skönheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
