Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
NEBO
ja, Skönheten, det... det som... ja, som sagdt,
Skönheten, med ett ord — då betogs han af ett
ohejdadt begär att skratta, och ännu hade han aldrig
kommit in i detta artistkafé, utan att de små skarpa
ögonen lyst af en ironisk förnöjelse och hakan
sluttat baklänges in i munnen och han utstött ett
par korta, sonora råmningar; det var formen för
hans skratt.
Ja, herregud, Lukas, sade han nu, allting går
rundt här i världen, men artisthjärnan, den står
stilla som vanligt!
Sen blef han allvarlig, ty han hade upptäckt
Matja Claussens svarta hår och bleka ansikte med
munnen likt ett smalt rosenmoln på en himmel, som
väntar de allvarliga stjärnorna, och de två största
hade redan framträdt i dunklet högt mot zenith,
medan månskärans silfveregg blixtrade bakom
rosenmolnet.
Hvad är det där för en kvinnsperson? frågade
han, och ögonen kunde ej vika från Matjas ansikte.
En dotter till gamle Mathias Claussen på
Svedje, svarade Lukas Åbygge.
Presentera mig! sade Torsten Lomark genast.
Matja Claussen spådde artisterna, och sen
spådde hon också Torsten Lomark, och han tog
under hela tiden icke sin blick från hennes ansikte,
men den lilla munnen log. Och hvar tionde minut
harklade han sig och torkade sig om läpparna med
den kulörta silkesnäsduken.
Är ni nöjd, herr Lomark? frågade Matja
Claussen, då spådomen var slut.
Ja, mycket! sade han och log alltjämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
