Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEBO
277
Kan inte!
Hvad kan du? klagade hon.
Ingenting, som gör dig lyckligare! svarade han
lugnt.
Hvarför kan du inte upphöra att håna?
Kan inte!
Brinn! Älska! Lid! Glöm! Famna månen
där! ropade hon.
Kan inte! sade han kallt.
Matja Claussen föll i gråt.
Hvad kan du då? Hvad kan du då? sade
hon.
Vara tacksam för hvad jag får, svarade han.
Det är för lite för mig.
Ja, egentligen för mig också, men jag är också
lika andligt mager som kroppsligt, sade han.
Å! klagade Matja Claussen med utsträckta
armar. Skall ens ungdom förgå på detta sätt? Är
detta kärleken? Är detta lifsglädjens stad? Hvad
skall man då lefva på, när man blir gammal och
inte orkar mer?
Helt tyst öppnade Torsten Lomark bakom
hen-nes rygg den oanständiga bok, som han nyss köpt,
och i månskenet studerade han de obscena
kopparsticken, medan han lugnt sög på sin cigarrett.
Torsten, ropade Matja, känner du dig aldrig
förtviflad?
Nej, inte hvad jag vet! svarade han.
Aldrig?
Nej, inte som jag kan minnas.
Hvad begär du af lifvet egentligen? frågade
hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
