Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEBO
283
Kanaans land, men då söker jag, helt naturligt,
att så ofta som möjligt klättra upp på Nebo och
därifrån speja bort mot min andes Jerusalem...
Din andes — frågade hon oviss.
Ja, min andes.
Tror du på Gud? frågade hon, än ovissare.
Kärt barn har många namn, min vän, sade han.
Är du inte en olycklig människa? frågade hon,
full af glädje.
Jag skulle kunna vara det, om jag öfvade mig
lite grann, svarade han skrattande. Men
nebo-ismen räddar mig. Du förstår väl, att jag i extasens
och uppenbarelsens små intensiva ögonblick, då
yttervärlden slocknar som ett ljus och det blir
mörkt omkring mig, att jag i de ögonblicken med
hvarje nerv skådar oändligen aflägsna världar,
sköna, så att...
Är det därför du har gråtit hos mig? frågade
hon.
Ja, svarade Torsten Lomark, och nu log
han ej.
Skall du... är det detta, som är Nebo?
Ja. .
Är det det enda du vill ha af mig? sade hon
osäkert.
Ja, svarade han.
Matja Claussen satt först en stund stilla men
sedan reste hon sig.
Blef du ledsen? Sårade jag dig? frågade
Torsten Lomark. Jag ville vara artig, på mitt sätt.
Ja, på ditt sätt! svarade Matja Claussen hätskt
och gick fram och tillbaka i ateliern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
