Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
NEBO
Nu begriper jag en sak! sade hon. Du har
aldrig trott, att vi två skulle bli gifta.
Har du det? frågade han.
Åtminstone ibland.
Jag blir aldrig gift, sade då Torsten Lomark.
Nej. Men jag. Jag nöjer mig icke med Nebo.
Nej, sade han, ty du vandrar alltjämt i öknen
och vet inte, att Nebo är slutmålet för alla.
Resignera, min vän! Bli anhängare af min lugnande
neboism.
Aldrig!
Å nej, det är sant, du är ju kvinna, sade han
hånande.
Skall inte du slänga neboismen en dag?
Knappt. Jag har lagt märke till, att allt som
händer mig, formar sig på ett sätt, som ideligen
till slut blir detsamma och ger samma resultat.
Oförmedladt frågade Matja Claussen:
Skola vi då skiljas?
Vill du? frågade han.
Vill du?! svarade hon.
Jag har haft en mild och vacker tid med dig,
sade han. Du har i alla händelser lärt mig en sak.
Hvad då?
Att Nebo verkligen är slutmålet för mig.
Sörjer du öfver det? frågade hon.
Nej, jag ser det vackra vackrare, och det fula
blir komiskt.
Vid dessa ord föll Matja Claussen på knä,
pressade sitt hufvud emot honom och utropade
snyftande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
