Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEBO
285
Då du talar så, skakar hela min kropp.
Hvarför kan du inte älska mig och stanna hos mig?
Kan inte!
Men hvarför?
Kan inte, mitt barn! Jag vet bara, att jag
kan inte. Och försök inte att lura den gode Guden,
han förstår inte skämt.
Men säg, att du har älskat mig — bad hon.
Ja, visst har jag älskat dig.
Och att du icke skall glömma mig, då du
är med andra kvinnor.
Jag skall försöka, min vän, sade han, men
sådant begära alla kvinnor, och visserligen kan
man lofva, men det är svårt att veta, i hvilken
ordning man skall minnas dem.
Gå. gå, gå! mumlade Matja Claussen och steg
upp. Jag trodde på .lyckan med dig.
Man måste alltid bereda sig på detta
pinsamma ögonblick, min vän, när man öfver hufvud
bedrifver erotik.
Bedrifver erotik!!?
Ja, eller...
Å... jag ville se dig den dag, då isen smalt
kring ditt hjärta.
Ja, Matja, om den dagen kommer och vi lefva
båda, ty kanske händer det mig först i nästa
tillvaro, så skall jag skrifva ett par ord till dig.
Matja Claussen grep ur ett glas en bukett af
de sista violerna för året, slet buketten i två delar,
behöll den ena och gaf den andra till Torsten
Lomark. Han tog den och ville kyssa henne.
Dessa blommor är stål emellan dig och mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
