Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CALIBAN
293
var tillfrusen sen natten och nu glänste våraktigt i
morgonsolen, så hvisslade någon åt honom från
en annan dammgrå stuga, och det var Häggdahl,
som stod barhufvad på sin bro.
Selahn väntade saktmodigt och tittade ut öfver
hafvet, som syntes bortom skogen; det gick en
lång vak i horisonten, och nu i morgonbelysningen
glittrade den metalliskt, medan rymden stod rökig
och prickig af ljusgnistor.
Hvar har du fått dragspelet från? hälsade
Häggdahl, som var grå i ansiktet, men Selahn var
röd och brun.
Det är Frans’! svarade Selahn. Jag hittade
det i natt vid såghuset, när jag gick förbi. Och den
här fingervanten. Han hade legat med någon af
flickorna i drifvan, det var märke i snön efter
ändan hennes.
Det är Bodéns Almas vante. Han har tjangs
med flickorna, den där!
När de båda karlarna gingo förbi herrgården,
sade Selahn.
Han är en satans bra pojke, Frans. Om en
månad står dispen på hufvut, ska du se! Och
det kan han tacka Frans för.
Frans! svarade Häggdahl häftigt. I helvete
ror dom med tråg. Tror du inte, jag känner Frans.
Går det bra, då är det han, som har gjort det,
och går det illa, då är det vårt fel.
Går illa, ha-ha! skrattade Selahn. Jag ger mig
fan på, att nu har dispen förlorat flera millioner,
och mer åg han inte om! Djäflar, hvad han skall
vara god på Frans!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>